Idag publicerade SR och podden Gräns ett avsnitt om det ryska drönarhotet och vikten av att utveckla egen förmåga som formuleras av Johan på FMV som citat “a sense of urgency”. Man snuddar vid problemen i hela avsnittet, men det är lite som en katt som går runt het gröt — man når inte riktigt kärnan på problemet.

Tvärtom tänker man planera sig ur situationen bara genom att springa snabbare, inte jobba på ett bättre sätt. Det är bråttom upprepas otaliga gånger i avsnittet. Ingenstans nämns att för att utveckla den här förmågan optimalt (drönare, AI-förstärkta eller ej, motmedel, telekrigförmåga) behöver man decentralisera utvecklingen, jobba iterativt och kontinuerligt förbättra så nära den riktiga verksamheten som möjligt (hela tiden). Denna förmågan förblir kontinuerligt utdaterad jämfört med fiendens om den styrs centralt. Detta passar som handen i handsken för Uppdragstaktik — det är hela syftet och lämpligheten med ledningsfilosofin och varför agila arbetssätt är de enda ändamålsenliga utvecklingsformerna för denna förmågan.