För något år sen lyssnade jag på en podd där någon deltagare just hade genomgått en juridisk process med sitt bolag. Jag kommer inte ihåg varken podden eller exakt den juridiska processen, utan tog med mig innebörden och själva utfallet av hans berättelse som lärdom. Det var andra gången han var med om just den typen av process med skillnaden att han och hans kollegor använde ChatGPT för att summera, förstå och framställa dokument vilket ledde till en tiofaldig kostnadsminskning rörande juristkostnader jämfört med första gången.

Vid tillfället funderade jag själv hur mitt eget yrke skulle se ut framöver med tanke på att jag flitigt augmenterar mig själv med olika AI-tjänster när det passar (och man får) så erbjöd detta den distans jag behövde för att djupare förstå vad AI-omställningen kan innebära framåt. Det är alltid lättare att orientera sig utifrån ett annat än sitt eget perspektiv och på så sätt abstrahera bort detaljerna i yrket — vilket för mig erbjöds genom att se AI-omställningen ur perspektivet från ett yrke jag kan mycket lite om (juridik).

“Yes — AI introduces a form of legal democratization that’s never existed before” (ChatGPT 4o)

Det vi är med om idag är en form av demokratisering av expertis som aldrig tidigare skådats och där kunskapsyrken går från mer ren exekutiv karaktär till strategisk och rådgivande — där expertisen tvingas bli duktiga AI-användare med tillhörande automatisering för att vara relevanta på arbetsmarknaden i syfte att kunna göra det AI ännu inte kan — knyta ihop helheten samt systemiskt tänkande.

“Automation isn’t about replacing judgment. It’s about freeing lawyers to focus on what humans do best: empathy, ethics, and innovation. The future isn’t AI versus lawyers—it’s lawyers with AI.” Risk Or Revolution: Will AI Replace Lawyers?

Jag kommer att ha demokratiseringen av expertis som tema i flera inlägg framöver och även poddavsnitt när det passar. Först ut denna gång är juridik.

Segelsällskapet

I ett nyhetsinlägg på SVT (via TT) med titeln Experten: Israel bryter mot lagen – får inte stoppa båten (som i vanlig ordning inte är märkt att vara opinion eller debatt som det borde) menar folkrättsexperten Said Mahmoudi…

“Vad Israel har gjort, och det är inte första gången utan det har hänt flera gånger tidigare, strider mot både sedvanerättsliga regler som alla stater accepterat och följer, och även havsrättskonventionens regler som är väldigt tydliga i detta avseende, säger Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet. […] Men Israel är ganska vana vid att allt de gör är olagligt nu för tiden. Det är bara krigsförbrytelse efter krigsförbrytelse. Det verkar som att de inte bryr sig om att det finns regler.”

Naturligtvis ställs inga kritiska frågor till experten av reportrarna på varken TT eller SVT. Det är nästan som att många medier, speciellt våra statliga, vill skynda på denna demokratiseringsprocess av expertis och göra sig själva orelevant så snabbt som möjligt.

Min juridiska expertis är mycket liten och visst, jag kan läsa och förstå, men är extremt ointresserad av att läsa juridiska texter. Därför passar just juridik och exakt detta exempel utmärkt för att argumentera för min poäng, vilken är att okunniga som t.ex chefen för bolaget jag nämnde i inledningen kan använda AI för att i stor del göra sig av med expertis han och hans bolag tidigare varit helt beroende av.

Det jag däremot vet en del inom är försvarsområdet samt en hel del om IDF (Israels försvarsmakt). Jag ställer ändå frågan till ChatGPT 4o…

Prompt: Does the IDF have a larger legal apparatus than most other western nations?

Svaret…

“Yes, the IDF (Israel Defense Forces) is known for having a large and prominent legal apparatus, often cited as being larger and more involved than those of many other Western militaries. […] The IDF’s approach is often seen as exceptional in the degree to which lawyers are part of tactical planning and real-time execution of operations.”

Med västerländsk medias besatthet av Israel behöver anledningen ingen förklaring (utöver den komplexa situation de befinner sig i).

Rent hypotetiskt så återstår bara förklaringen av Said Mahmoudi att Israel gör vad de gör medvetet och beräknat. Med all sannolikhet har Gretas gripande på internationellt vatten föregåtts av en del juridisk överläggning hos IDF där de sannolikt kommit fram till slutsatsen att IDFs handlande är i enlighet med både Israelisk lag och internationell rätt. Said menar förstås att det är olagligt. Ingen verkar ifrågasätta vad Said hävdar — det behöver man nämligen varken AI eller särskilt hög kompetens som journalist för att få fram. Historiskt har t.o.m FN — inte direkt kända för att skönmåla Israel — gett Israel rätt när de tagit över fartyg på internationellt vatten (som av någon anledning SVT och Said väljer att utelämna)…

“UN Secretary-General’s Panel of Inquiry (Palmer Report, 2011): Found that Israel’s naval blockade of Gaza was legal as a security measure. Found that intercepting the flotilla [Freedom Flotilla] in international waters was permissible under international law. But also found that Israel’s use of force was excessive and unreasonable.”

Said Mahmoudi (eller SVT, osäkert vem texten citerar, men eftersom deras bias går hand-i-hand så spelar det mindre roll) hävdar följande…

“Ett fartyg som färdas på internationellt vatten lyder enbart sin egen stats jurisdiktion – det vill säga den stat vars flagga det registrerats med.

Därför hade Israel ingen rätt att stoppa aktivistorganisationen Freedom Flotilla på fartyget Madleen, där bland annat svenska Greta Thunberg tillsammans med elva andra aktivister färdades med förnödenheter på väg till Gaza.”

GPs Anders Hagström upprepar detta naivt och blint (eller vinklat och medvetet?) i ett GP-direktinlägg med titeln Stenergard om aktivisterna: Har ett eget ansvar…

“I en video som som Greta Thunberg delat i sociala medier uppger hon att de stoppades på internationellt vatten. Det innebär i så fall att Israels bordning var olaglig.”

Mitt förtroende för statlig media och medier som får presstöd har gradvis minskat genom åren (kanske från redan låg nivå till lägre snarare), och den journalistiska kvalitet som exemplen ovan visar samt demokratiseringen av expertis bidrar tyvärr inte till att återupprätta det förtroendet, tvärtom.

Naturligtvis ska man fortsätta tänka kritiskt då AI-modellerna givetvis kan tränas att ha ett visst bias. De vanligaste och största har däremot inte ett ensidigt sådant. ChatGPT är dock inte känd för att vara särskilt högerreaktionär, snarare vänsterlutande, men uppenbarligen mer objektiv än de flesta av våra medier då dessa speglar ett träningsmaterial som är långt mer omfattande än mediernas publiceringar.

På SVTs sida Så arbetar SVT med opartiskhet kan man läsa att…

“Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.”

En snabb metod att ta reda på huruvida något är opartiskt eller ensidigt råkar vara att använda någon av de stora språkmodellerna då de nära på alltid erbjuder ett alternativt perspektiv i sina svar utan att man specifikt behöver ge instruktioner om att vara kritisk.

Vad säger ChatGPT 4o om huruvida det är lagligt att borda och överta ett fartyg på internationellt vatten?

Prompt: If a boat is in international waters and the captain has declared that they intend to breach another country’s maritime wartime blockade and is in process of doing so, is it legal for the country who issued the blockade to board and seize the vessel on international waters?

ChatGPT 4o svarar…

Yes, under the law of naval warfare, it is generally legal for a blockading state to intercept, board, and seize a neutral vessel in international waters if the vessel is attempting to breach a lawful wartime blockade, even if it hasn’t yet entered the blockaded area.

Sedan följer det vanliga uttömmande svaret med samtliga kriterier om när detta är lagligt. Nyckelordet här är krig, därmed faller reglerna inte enbart under UNCLOS utan under San Remo-manualen, Claude Sonnet 4 förklarar…

UNCLOS (UN Convention on the Law of the Sea) would govern the basic framework of territorial waters and navigation rights, but the San Remo Manual would provide the specific guidance on when and how blockades can be legally enforced during armed conflict, including the right to intercept vessels in international waters. They complement each other - UNCLOS provides the baseline maritime legal framework, while San Remo interprets how that framework applies during naval warfare.

Kritikerna kan hävda att UNCLOS är ett bindande fördrag, medan San Remo-manualen från 1994 är en kodifiering av internationell rätt men inte ett bindande dokument. En ytterligare aspekt är att Sverige har inte direkt antagit eller på annat sätt förbundit sig till just den texten, dels för att den inte är bindande och i huvudsak en sammanställning av internationell rätt till sjöss samtidigt som vi sällan är i strid till sjöss i våra vatten (fast det kan ju ändras). Vi har indirekt antagit den i och med att vi följer principerna i internationell rätt som manualen tar upp. Eftersom kodifieringen av internaionell rätt vid strid till sjöss är mindre känd av oss så kan det vara en förklaring varför man blint tror att man inte får attackera neutrala fartyg till sjöss (på internationellt vatten) som ämnar bryta en blockad och därmed begå en krigshandling. Det hade kunnat sluta mycket värre för segelsällskapet då man får leka sänka skepp på riktigt (läs juristen Daniel Pomerantz inlägg).

En rolig detalj med San Remo-manualen är att Israel är skyldig att upprätthålla blockaden, dvs aktivt förhindra fartyg från att komma in på blockadens vatten för att blockaden ska anses legitim. Några andra detaljer…

Under the San Remo Manual, particularly:
Rule 67: Merchant vessels flying the flag of neutral states may be attacked if they are believed on reasonable grounds to be carrying contraband or breaching a blockade, and after prior warning they intentionally and clearly refuse to stop, or intentionally and clearly resist visit, search or capture.
Rule 146: Neutral merchant vessels are subject to capture outside neutral waters if they are engaged in any of the activities referred to in paragraph 67 or if it is determined as a result of visit and search or by other means.

Thus, intent + action to breach a blockade gives the blockading force the right to interdict in international waters.

Mere statements of intent might not be sufficient—actions consistent with blockade running (e.g., heading toward a blockaded port, ignoring warnings, etc.) help establish legal grounds.

Limitations: Even if seizure is legal:

• The boarding must be conducted according to the laws of armed conflict.
• The use of force must be necessary and proportionate.
• Neutral ships not attempting to breach the blockade must be respected.

Summary:
If the vessel is in international waters but demonstrably attempting to breach a lawful blockade, the blockading state has the legal right to intercept, board, and potentially seize the vessel—even outside the blockaded area.

Ställer man motfrågor om huruvida Israels blockad mot Gaza är internationellt erkänd eller laglig får man svaret att FN via Palmer-rapporten erkänner den som laglig (ihop med USA, flertalet länder i EU, etc) samtidigt som UNHRC inte gör det och slutsatsen från ChatGPT är att det finns inget koncensus internationellt rörande blockaden. Said, SVT, m.fl verkar tolka det som att blockaden därmed är olaglig vilket givetvis inte behöver vara sant. ChatGPT igen…

1. Lawful Blockade Requirements

For a blockade to be lawful:

• It must be declared and notified to all neutral states.
• It must be effective (i.e., enforced with sufficient force).
• It must not bar access to neutral ports or coasts.
• It must comply with international humanitarian law (proportionality, no starvation of civilians, etc.).

If these criteria are met, it’s a legal blockade under international law.

Freedom Flotilla själva ihop med bl.a UNHRC skulle ju givetvis hävda det humanitära perspektivet i sista punkten, att Israel svälter ut Gazaborna och det därmed är en olaglig blockad. Att Hamas beväpnar Gazabornas lidande och har ett särskilt ansvar nämns nästan inte alls i konventionell media. Det nämns heller inte att Gaza inte har en hamn lämplig för storskalig nödhjälp, amerikanarna försökte ju med piren vilket gick rätt dåligt. Det innebär att blockaden sjövägen har mycket liten eller ingen påverkan på just nödhjälp och därmed blir sista punkten ovan knappt relevant alls. Det är landvägen som är relevant, därmed är hela idén om att häva just sjöblockaden en stor bluff.

Madleen hade “symbolisk” nödhjälp motsvarande en skåpbil (i huvudsak 100 kg mjöl och 250 kg ris), vilket i sin tur motsvarar 2-3 procent av vad en 40-fotscontainer eller motsvarande släp till en dragbil hade kunnat lasta. Huruvida Israel gör tillräckligt går alltid att diskutera, men faktumet att de gör något gör det betydligt svårare att olagligförklara blockaden — speciellt när FN ännu inte har olagligförklarat Saudiarabiens blockad av Yemen, som FN själva kallat världens största humanitära kris. För det är väl inte så att Israel särbehandlas av FN?

ChatGPT…

The Saudi-led blockade on Yemen, in place since 2015, has contributed to one of the worst humanitarian crises in recent history. Over 85,000 children are estimated to have died from starvation and disease between 2015–2018, with total conflict-related deaths reaching 377,000 by 2021—about 60% from indirect causes like hunger and lack of healthcare. Despite this, the UN has not officially declared the blockade illegal, although it has repeatedly condemned its humanitarian impact.

In contrast, the Gaza blockade, enforced by Israel since 2007 and intensified after October 2023, has not yet resulted in confirmed famine or documented deaths from starvation. However, the UN and its human rights bodies have explicitly declared the Gaza blockade illegal, citing it as collective punishment and a violation of international law. This contrast underscores a disparity in how international law is applied, despite Yemen’s far higher death toll from hunger.

För att inte citera endast en språkmodell skrev jag samma prompt till Claude Sonnet 4 som jag gjorde till ChatGPT huruvida det va lagligt för Israel att borda och ta fartyget…

Yes, it is generally legal for the country maintaining the blockade to board and seize a vessel in international waters if the captain has declared intent to breach the blockade and is in the process of doing so. This is based on the established principle in international maritime law that vessels attempting to run a lawful blockade can be intercepted under the doctrine of continuous voyage - meaning the illegal act begins when the vessel starts its journey to breach the blockade, not when it actually reaches the blockaded waters. The key requirement is that the blockade itself must be lawful under international law (properly declared, effectively maintained, and impartially enforced).

Samma fråga till Llama 3.3 70B…

Yes, it is generally considered legal for a country that has issued a maritime wartime blockade to board and seize a vessel in international waters if the vessel is attempting to breach the blockade, provided that the blockade is lawful and the vessel has been given adequate warning.

This is based on the principles of international law, including the San Remo Manual on International Law Applicable to Armed Conflicts at Sea, which states that a blockading country may use force to prevent a vessel from breaching a blockade, including boarding and seizing the vessel.

However, it’s worth noting that the legality of the blockade itself, as well as the specific circumstances of the boarding and seizure, would be subject to scrutiny under international law. The blockading country would need to demonstrate that the blockade is lawful, that the vessel was given adequate warning, and that the use of force was proportionate and necessary to prevent the breach.

Mistral Small 3 sa först nej, men det framkom att den hade missat nyckelordet krig varpå den sedan sa…

Yes, it is legal for the country that issued the blockade to board and seize the vessel on international waters if the vessel is suspected of attempting to breach the wartime blockade. The San Remo Manual grants belligerent warships the right to visit, search, and, if necessary, use force to prevent neutral vessels from breaking the blockade. This right extends to the high seas.

För länge sen hade detta tagit avsevärd tid och möda att få fram dessa uppgifter och argumentera på detta sätt. Har man inte bara tid utan även en redaktion tillhands har man förstås ett ordentligt försprång jämfört med allmänheten. Idag är det gapet otroligt mycket mindre. Demokratiseringen av expertis har inte bara positiva effekter för samhället i stort rörande just demokratisering, det har (eller kommer att ha inom snar framtid) enorma effekter på flertalet yrken där bland annat journalistik och juridik kommer att helt byta skepnad. På en fri marknad kommer detta vara självreglerande, vilket inte per automatik kommer vara fallet med statlig media och media som får presstöd. När kvaliteten ser ut som den gör i exemplet ovan kommer det leda till ökad polarisering och minskat förtroende för mediet i sig såväl som expertisen man citerar. Det har pågått sen Internet blev allmänt tillgängligt egentligen, men här syftar jag alltså på något mycket mer långtgående.

Prompt: Is the respect for expertise going down due to AI? With expertise, meaning mostly routine knowledge and tasks as deep complex knowledge that can validate conclusions by AI is less relevant in a world where AI is making it much easier to fail fast and experiment?

Svaret blev långt och intressant, men jag valde ut följande att citera…

AI is devaluing routine expertise and shifting the culture toward experimentation, agility, and tool mastery. But deep, conceptual expertise remains valuable—just less visibly so in the short term, and often repositioned behind the scenes.

Att vara förpassad “bakom scenen” som expert lär inte bli så populärt för vissa.

Jag ställde samma fråga till Claude Sonnet 4 och fick ett lite annat svar (vilket på sätt och vis speglar Anthropics värdegrund). Jag valde ut följande…

You’re right that AI is reshaping the value of different types of knowledge. Routine expertise - the kind that involves memorizing facts, following established procedures, or applying well-documented frameworks - is becoming less valuable as AI systems can increasingly handle these tasks. We’re seeing this across fields from basic coding and writing to financial analysis and medical diagnostics. But this shift is revealing something important: it’s forcing us to distinguish between surface-level expertise and deeper forms of knowledge.

What we’re likely seeing is not a decline in respect for expertise per se, but a recalibration of which types of expertise society values most. The challenge is that this transition period creates uncertainty about whose knowledge to trust.

Journalistik och expertis som inte kan erbjuda en intelligent och nyanserad analys av komplexa frågeställningar kommer inte ha högt förtroende framöver och huvuddelen kommer inte klara det utan att ta hjälp av AI. Jag bad Claude förklara vidare och djupare, något Claude (iaf Sonnet 4) är något bättre på än ChatGPT…

The democratization paradox is particularly striking. AI tools have lowered barriers to entry across many domains - someone can now build apps without deep programming knowledge, create sophisticated analyses without statistical training, or generate professional-looking content without years of writing experience. This democratization is genuinely valuable, but it also means the market is flooded with outputs from people with varying levels of underlying competence. The challenge is that polished AI-assisted work can look remarkably similar whether it comes from a novice or an expert.

Expert augmentation should theoretically create a massive advantage, and in many cases it does. When a seasoned professional combines their systems thinking, pattern recognition, and contextual judgment with AI capabilities, the results can be extraordinary. They know which questions to ask, how to validate outputs, when to be skeptical, and how to integrate AI-generated insights into broader strategic frameworks. They can spot the subtle errors that trip up less experienced users.

But here’s where it gets interesting: the advantage isn’t always as decisive as we’d expect. The gap between expert+AI and novice+AI is often smaller than the gap between expert and novice was in the pre-AI world. A junior person with good AI prompting skills and basic quality control can sometimes produce 80% of what the expert produces, and in fast-moving environments, 80% delivered quickly often beats 100% delivered slowly.

The “appearance as reality” phenomenon is reshaping entire industries regardless of underlying competence. If AI-assisted work consistently produces results that stakeholders can’t distinguish from expert work - or sometimes even prefer - then traditional expertise loses its market value whether or not it retains its technical superiority. The market doesn’t care about your deeper understanding if it can’t perceive the difference in outcomes.

This creates some unsettling dynamics. Pseudo-experts might actually become real experts through practice and iteration, learning systems thinking through trial and error rather than formal training. Meanwhile, traditional experts who don’t adapt quickly enough might find their superior knowledge increasingly irrelevant to actual decision-making processes.

Från hästens mun.

---

Uppdatering

Det har diskuterats mycket rörande att deklarerad nödhjälp skulle ha nån form av särskild status man inte får hindra med en blockad enligt internationell rätt i flera medier. Samtliga, oavsett om det är från höger eller vänster har fel, exempelvis i en dabattartikel i Bulletin…

Att internationell rätt säger att blockad av nödhjälp i politiskt syfte är ett krigsbrott är sant. Det som dock aldrig kommer fram i varken media eller från utrikesministern är att Israels blockad inte är politiskt motiverad, utan sker för att förhindra att Hamas stjäl nödhjälpen. DEBATT: Varför genomdriver regeringen vänsterns Israelpolitik?

Det är falskt, det är inte för att förhindra att Hamas stjäl nödhjälpen utan för att förhindra vapen, varor, tjänster, m.m som kan användas för ett tvådelat syfte civilt/militärt (“dual-use”), t.ex kemikalier för raketbränsle och tillhörande material (utöver all typ av vapen i sig givetvis). Att det finns politiska krafter i Israel som pekar på att Hamas stjäl nödhjälpen (och citerar t.ex Shin Bet som hävdar att Hamas stjäl 70% av den) och man därför måste stoppa nödhjälp är en sak i sig, men har egentligen inte direkt med själva huvudsyftet med blockaden att göra.

Hela fokuset på nödhjälp rörande blockaden är helt orelevant eftersom det inte spelar någon roll om någon part väljer att bryta mot en blockad. Om det hade varit olagligt att stoppa, genomsöka, omdirigera och eventuellt beslagta en båt som hävdar att de bara har nödhjälp i lasten då hade internationell rätt i princip olagligförklarat rätten att försvara sig, vilket den alltså inte gör. Proportionalitet spelar givetvis roll och naturligtvis måste man först varna, om man inte blir beskjuten så är man förstås tvungen att borda eller omdirigera fartyget istället för att bara sänka det.

Jag ändrade lite på tidigare prompt till…

If a boat is in international waters and the captain has declared that they intend to breach another country’s maritime wartime blockade and is in process of doing so, is it legal for the country who issued the blockade to board and seize the vessel on international waters? Even if the boat and its crew says it is carrying humanitarian aid?

Varpå svaret från ChatGPT 4o blev följande…

This is a nuanced question rooted in international law, particularly the law of naval warfare and the law of blockades under the San Remo Manual on International Law Applicable to Armed Conflicts at Sea (1994) and customary international law. Here’s a breakdown:

Short Answer:

Yes, it can be legal for the blockading state to intercept, board, and potentially seize a vessel on the high seas (international waters) before it breaches the blockade, even if the vessel claims to carry humanitarian aid—provided certain legal conditions are met.

Detailed Legal Framework:

1. Legality of the Blockade

For the enforcement to be legal, the blockade itself must be:

• Declared and notified to all belligerents and neutral parties.
• Effective (i.e., maintained by a force sufficient to prevent ingress or egress).
• Non-discriminatory (applied equally to all neutral states).
• Not intended to starve civilians or otherwise violate international humanitarian law (IHL).

2. Neutral Vessels and the High Seas

According to the San Remo Manual (Rules 98–104):

• A neutral merchant vessel may be intercepted and visited on the high seas if it is reasonably suspected of intending to breach a lawful blockade.
• If it is confirmed to be heading to a blockaded port with the intention of breaching the blockade, the vessel may be captured or diverted, even if it’s in international waters.

3. Humanitarian Aid Exception?

• Humanitarian cargo does not automatically exempt a vessel from the consequences of breaching a blockade.
• The delivery of humanitarian aid must be authorized by the blockading power or coordinated through neutral, impartial international organizations (e.g., ICRC, UN).
• If a vessel carrying aid attempts to unilaterally breach a blockade without such coordination, it can still be legally intercepted or seized.

4. Intent and Declarations

• The captain’s declared intention to breach the blockade is significant evidence justifying the boarding.
• Mere claims of carrying humanitarian aid do not nullify the blockade enforcement rights.

Conclusion:

Yes, under international law, particularly the law of naval warfare:

• If the blockade is lawful,
• If the vessel is reasonably suspected of intent to breach it,
• Even if in international waters,

…the blockading nation is legally permitted to board and seize the vessel—even if it claims to carry humanitarian aid.

However, the blockading nation still bears the responsibility to act proportionally, ensure due process, and respect humanitarian principles during and after the seizure.

En uppföljning är rörande faktumet att Madleen flaggat med två flagg varav den ena är flaggan för landet som huserar fienden man är i krig med (spelar ingen roll när detta skedde under seglatsen mot Gaza) vilket givetvis blir extra problematiskt och farligt för besättningen/passagerarna.

🚩 2. What if the Boat Flies Both a Neutral and an Enemy Flag?

This situation raises serious legal red flags. Under international maritime and wartime law:

⚓ A. Only One Flag Is Legal

• Under UNCLOS Article 92, a ship must sail under one national flag only. Flying two flags violates this rule.
• Under UNCLOS Article 91(2), a vessel using multiple flags “according to convenience” may not claim any nationality—meaning it loses protections from both.

🛑 B. Flying Multiple or False Flags = Loss of Neutrality

• The San Remo Manual Rule 67 defines neutral and enemy vessels based on which flag they are flying.
• While it does not explicitly address multiple flags, using more than one flag, especially including an enemy’s flag, raises strong suspicions of deception or bad faith.

🎭 C. Deceptive Flag Use (False Flags) Can Justify Seizure

• Under San Remo Manual Rule 110(f), neutral merchant vessels are liable to capture if they engage in deliberately sailing under false colours to deceive.

Flying both a neutral flag (e.g., the vessel’s registered state) and an enemy flag (of the blockaded country) may be considered:

• Deceptive conduct,
• Or even an attempt at perfidy under wartime rules,
• And can justify treatment as a hostile or enemy vessel, even before entering the blockaded zone.

🧨 D. Effect on Humanitarian Claims

Even if the vessel claims to carry humanitarian cargo, its use of multiple or false flags:

• Undermines its credibility,
• May lead to the loss of neutral protections,
• And makes it subject to lawful search, diversion, and seizure by the blockading state.

Humanitarian claims must be transparent and coordinated through neutral international organizations to carry legal weight.

🧾 Summary Table:

Factor	Legal Impact
Vessel is in international waters	Does not protect it if it intends to breach a lawful blockade.
Vessel declares intent to breach blockade	Grounds for interception and seizure under the law of naval warfare.
Vessel claims to carry humanitarian aid	Not exempt unless delivery is authorized or coordinated through neutral channels.
Vessel flies both neutral and enemy flags	Violates UNCLOS; raises suspicion; may be treated as hostile.
Vessel uses false or multiple flags	Considered deceptive under San Remo Manual Rule 110(f); justifies capture.

✅ Conclusion:

A vessel in international waters that intends to breach a lawful blockade can be lawfully intercepted and seized by the blockading state—even if it claims to carry humanitarian aid. If the vessel flies both a neutral and enemy flag, it may be considered deceptive, lose neutral protections, and be treated as an enemy vessel, further justifying its seizure.

Ett ytterligare argument har varit att blockaden är olaglig då man menar att internationell rätt bara gäller stater mot stater. Eftersom Israel inte erkänt Palestina som en stat så menar vissa att blockaden därmed är olaglig. Det illustrerar en tydlig dubbelmoral: Palestina erkänns som stat när det gynnar ett syfte, men förnekas samma status när det inte gör det. Vad tycker ChatGPT 4o?

Reframed scenario: A vessel is in international waters, declares its intent to breach Israel’s maritime blockade of Gaza, and is proceeding toward the blockaded coast. The vessel is flagged with both a neutral state (e.g., Turkey or Greece) and a Palestinian flag, claiming it carries humanitarian aid. Israel does not recognize Palestine as a sovereign state, but many other countries do.

Svaret och sammanfattning i text av ChatGPT 4o…

In the context of the Gaza maritime blockade, it is lawful under international law for Israel to intercept, board, and seize a vessel in international waters if it has reasonable grounds to believe the vessel intends to breach the blockade. This remains true even if the vessel claims to be carrying humanitarian aid, unless that aid is being delivered through authorized, neutral humanitarian channels and with the consent or coordination of the blockading power.

If the vessel is flying both the flag of a neutral state (e.g., its country of registration) and the flag of Palestine, this violates international maritime law, which requires a ship to sail under a single national flag. The use of multiple or politically symbolic flags undermines the vessel’s claim to neutral status and can be interpreted as deceptive or propagandistic conduct. Such conduct justifies additional suspicion and strengthens the legal basis for interception and seizure.

Israel’s refusal to recognize Palestine as a sovereign state does not limit its right to treat Palestinian authorities or entities in Gaza—particularly Hamas—as hostile belligerents. Recognition of statehood is not required for the application of the laws of naval warfare. Therefore, Israel remains entitled under international law to enforce its blockade against vessels seeking to reach Gaza, even if those vessels fly the Palestinian flag or claim to be acting in support of Palestinian statehood.

In summary, Israel may lawfully seize a vessel in international waters if it is attempting to breach the Gaza blockade, regardless of whether it carries humanitarian cargo or flies the Palestinian flag. The use of dual flags and the political symbolism associated with them does not exempt a vessel from the rules of blockade enforcement and may, in fact, provide further justification for its seizure.

Jag frågar vidare…

Prompt: Why is it not required?

Svar…

Excellent question. The reason state recognition is not required to enforce a blockade or treat an actor as a belligerent lies in how international humanitarian law (IHL)—especially the law of armed conflict (LOAC)—distinguishes between statehood and belligerency. Let’s break it down:

✅ Why Recognition of Statehood Is Not Required to Apply

Blockade Law or Treat a Party as a Belligerent:

1. The Law of Armed Conflict Applies to Conflicts, Not Just States

Under international humanitarian law, the status of parties to a conflict does not depend on whether they are recognized as states. What matters is whether there is an armed conflict and who the parties are.

• This includes international armed conflicts (IACs)—between states—and non-international armed conflicts (NIACs)—between states and non-state actors (e.g., insurgents, de facto authorities).
• Blockade law generally applies in IACs, but certain customary rules (and historical practice) extend blockade rights to conflicts involving non-recognized or de facto authorities, so long as they possess sufficient organization and control territory.

2. Belligerency ≠ Statehood

A group can be treated as a belligerent—a party to an armed conflict with rights and obligations—without being a state. This principle goes back centuries in customary international law.

📘 Example: The U.S. recognized the Confederacy as a belligerent during the American Civil War without recognizing it as a state. Likewise, Britain did the same.

Recognition of belligerency:

• Confers certain rights and responsibilities (e.g., POW treatment, ability to enforce blockades),
• Does not require formal state recognition.

3. Blockade Rights Belong to Belligerents, Not Just States

Under the San Remo Manual on Armed Conflicts at Sea (1994), a blockading party must be a belligerent, but not necessarily a recognized state.

• If a party is in an armed conflict and exercises effective control over its armed forces and territory, it may engage in blockade enforcement.
• Likewise, an enemy party (recognized or not) can be targeted through lawful blockade enforcement.

So, for example:

• Israel can impose a naval blockade on Gaza, even if it does not recognize Palestine as a sovereign state.
• Conversely, Palestinian groups (e.g., Hamas) can be treated as belligerents based on their conduct and control, even without statehood.

4. Practical Necessity and Customary International Law

Customary international law and practical military necessity have long recognized that conflicts often occur between:

• States and non-state actors,
• States and entities claiming statehood but not internationally recognized.

In such cases, parties can still apply the laws of war, including blockade law, without needing to settle the issue of formal recognition.

This is also why the Geneva Conventions apply to conflicts involving “each Party to the conflict,” without requiring those parties to be states.

✅ Summary:

Recognition of statehood is not required to apply the laws of naval warfare, including the right to enforce a blockade, because:

• International humanitarian law applies to armed conflicts, not just relations between states.
• Belligerent status is based on conduct and capacity, not legal recognition.
• A party to a conflict may enforce or be subject to a blockade regardless of whether it is a recognized state.
• This preserves the neutrality and protective functions of the laws of war in modern conflicts involving non-state or partially recognized actors.

Belligerent översätts vanligen till krigförande part på svenska. Men varför hävdar då vissa professorer i internationell rätt (t.ex Said tidigare) att detta inte gäller icke-statsaktörer?

Prompt: Why does some professors of international law claim that the San Remo Manual and the legimitacy of a blockade only applies to states?

Svaret…

Some professors of international law argue that the San Remo Manual and the law governing naval blockades apply only to conflicts between states. This position is grounded in the fact that the San Remo Manual was drafted to codify customary international law for international armed conflicts—those between sovereign states—and it does not explicitly extend its rules to non-international conflicts, such as those between a state and a non-state actor. Historically, blockades have been understood as legal instruments used by states against other states, and the law surrounding them assumes that only recognized sovereign entities can lawfully declare or be subjected to a blockade.

These scholars express concern that applying blockade law to conflicts involving non-state actors risks granting quasi-sovereign status to those actors or blurring the legal distinction between state and non-state entities. They also point out that there is limited state practice or opinio juris confirming that naval blockade law applies in non-international armed conflicts. Without clear customary law or treaty support, they argue that extending these rules to conflicts with non-state entities introduces legal ambiguity and could undermine the coherence of international humanitarian law.

However, this restrictive view is not universally accepted. One of the most prominent counterexamples is the case of Israel’s naval blockade of the Gaza Strip. Although Israel does not recognize Palestine as a state, and Hamas—governing Gaza—is a non-state actor, the 2011 UN-commissioned Palmer Report concluded that the blockade was lawful under international law. The report determined that Israel’s blockade was a legitimate security measure in the context of an ongoing armed conflict, so long as it met the standard criteria for a lawful blockade: being publicly declared, effective, non-discriminatory, and not intended to starve the civilian population. This conclusion implicitly accepted that naval blockade law can apply in armed conflicts involving non-state actors.

Other examples reinforce this broader interpretation. During the NATO-led intervention in Libya in 2011, NATO imposed a maritime blockade against the forces of Muammar Gaddafi, whose regime had lost full control over the state and was facing internal armed opposition. Although the conflict straddled the line between an international and non-international armed conflict, the blockade was widely accepted as legitimate by participating and supporting states. Similarly, the naval embargoes and interdictions imposed on groups like Al-Shabaab in Somalia—under the auspices of United Nations Security Council resolutions—also reflect an emerging acceptance of limited blockade-like measures against non-state actors in situations threatening international peace and security.

These examples suggest that, while traditional legal doctrine may have framed blockades as strictly state-to-state instruments, state practice and international responses in recent decades show an increasing willingness to apply blockade law in asymmetric conflicts involving non-state actors. While some scholars remain cautious and argue against stretching traditional law beyond its original scope, others view these developments as a reflection of the evolving realities of modern warfare.

Både rättslig praxis och exempel som Palmer-rapporten visar att internationell rätt tillåter blockader även i konflikter där den ena parten inte är en erkänd stat, så länge blockaden uppfyller kriterierna. Det finns därmed stöd för att Israel har rätt att borda fartyg på internationellt vatten som var på väg att bryta blockaden mot Gaza, även om motparten är en icke-statlig aktör som Hamas. Därför ger ChatGPT, m.fl språkmodeller, dessa svar.